hemligchey

Såja, då har man valt att delta i någon slags tävling kallad "veckans blogg"
@ http://mendezz.blogg.se/ (<-- check her out!)
Vi får se hur det går.. Har precis börjat med allt bloggande =S
Det känns som en helt ny värld.
Jag har läst igenom några få bloggar för att lära mig något,
däribland http://vmk.blogg.se/ , http://funniestfannys.blogg.se/ , http://sabiinaddumba.blogg.se/ (<-- check them out to!)
och träffar på alla olika slags designer och stilar.
Men också människor.
Det känns som att man lär känna folk bara genom att läsa vad dom gör under dagen, vilka dom umgås med, dagens outfitt och så mycket mycket mer.
Creepy egentligen.
Är det bara jag som gör så?
Kollar runt på okända folks bloggar och läser vad dom gör under dagen,
och sen tror att man känner dom?
I feel a bit retarded.

Men som en kär väninna en gång lärde mig: FlippareKörBara!
Och det är precis det jag tänker göra, helt enkelt bara köra på.

Jag har lärt mig att... livet är som en toarulle. Ju närmare slutet man kommer dest o snabbare går det.
Jag har lärt mig att... pengar inte kan betala klass.
Jag har lärt mig att... Det är de små dagliga grejorna som gör livet så spektakulärt. 
Jag har lärt mig att... Under allas hårda skal finns det någon som vill bli uppskattad och älskad.
Jag har lärt mig att... att ignorera faktum tar inte bort faktumet.
Jag har lärt mig att... att ju mindre tid jag har på mig, ju mer får jag gjort.

Hej, jag är patetisk chey #1.
Trevligt att träffas!
Allt bra?
Så bra för dig då.
Hur det är med mig?
Jo du lilla vän, det ska jag allt ta och berätta...

Allt är skit.
Vet du varför?
För att det vill vara skit.
För att jag tog fel beslut när jag sa nej till den absolut bästa killen i hela vida världen.
För att jag sårade honom.
För att jag var elak.
För att jag ångrade mig men han kan inte förlåta.
För att han nu dizzar mig så som jag dizzade honom.
För att jag kanske aldrig mer får se honom.
För att jag inte får plats i hans liv.
För att jag blir GALEN utan honom.
För att jag blir knäpp när han inte svarar.
För att jag blir knäpp när han inte pratar.
För att jag inte kan sova.
För att jag inte kan äta.
För att jag inte kan göra någonting bra bara för att jag konstant tänker på honom.
För att jag vill släppa taget men det är helt omöjligt.
FÖR ATT JAG INTE VISSTE BÄTTRE.
Därför.

Du kom till mig inatt,
men den här gången var vi små igen.
Du tog tag i min hand och kramade om den hårt,
och vi sprang ut i det fria,
upp för berg,
ner för backar,
över äng och på gator,
och aldrig,
aldrig släppte du min hand.
Vi var fria,
vi två tillsammans.
Du visade mig platser jag aldrig hört talas om,
du visade mig platser jag aldrig sätt.
Och du gjorde mig lycklig.

Jag minns fortfarande din doft,
jag minns din hand,
jag minns ditt leende,
jag minns dina ögon,
jag minns dig nära mig,
som om allt var på riktigt.

Vi sprang ut i det fria,
och släppte aldrig varandras hand.
Det var bara Du&Jag,
I Mina Drömmar.

Du var hos mig inatt,
du kramade om mig
och viskade mjukt i mitt öra
dom tre ord jag fruktar mest;
Jag Älskar Dig.
Ändå kände jag mig så trygg i din famn,
och allt runtomkring
verkade så meningslöst.
Känslan du väcker hos mig,
det är nästan så att jag inte känner igen mig själv.
Du gör talesättet "FjärilarIMagen"
till en verklighet i mig.
Så varför var du tvungen att gå?
Varför var vi tvungna att ta farväl?
Varför tog du mitt hjärta med dig och lämnade mig här själv?
Varför var jag tvungen att vakna upp från dig?
Jag drömde att du var hos mig inatt,
du kramade om mig,
I Mina Drömmar..