In The Dark, Drunk On Hope.

Det fanns en gång en kille som gillade en chey, och hans bästa vän gillade också den cheyen. Men det var lugnt för cheyen gillade varken killen eller hans bästa vän..
Två år senare gillar cheyen killen och hans bästa vän är nu hennes bästa vän.
Saken är nu som så att killen är sur, han är sårad, för cheyen sa nej till honom två år tillbaka.
Så hon försöker göra allt för att göra honom glad igen, men dom bråkar och cheyen ångrar sig direkt för allt fult hon sa till killen.
Men killen är jätte sur nu, så cheyen frågar vad hon kan göra för att han ska bli glad igen.
Killen svarar: Ge mig tid.
Cheyen ger killen tid. Mycket tid. Cheyen blir rastlös.
Vad ska hon göra nu?
Vad kommer hända efter att killen tagit sin tid?
Kommer hon få en ny chans?
Eller väntar hon bara förgäves?
Cheyen känner att hon börjar bli knäpp. Smått galen.
Hon inser att hon inte kan leva utan killen,
han som får henne att skratta även om hon mår piss,
han som får henne att känna sig vacker när hon är ful,
han som gör hennes dag,
Han, med stort H.

Samtidigt som cheyen och killen har haft kontakt och pratat och kallat varandra "sötnos" och "älskling" och bråkat och slutat kalla varandra "sötnos" och "älskling" och cheyen har gråtit och killen surat, SAMTIDIGT som allt och inget har hänt, vet Bästa Vännen ingenting.
Hans bästa vän och också hennes bästa vän, som är en och samma bästa vän.
Cheyen är rädd för att berätta.
Killen lovade att inget säga.

Men cheyen behöver prata med någon, fast hon orkar inte dra in sina vänninor i hela showen, så hon startar en blogg. Fast hon är hemlig, hon är en hemlig chey, så det blir bloggen också...

Kommentarer
Postat av: emmafemma

:-(

2011-02-28 @ 04:07:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0